Tag Archive for scenkonst

Recensioner av föreställningar under Bergmanfestivalen

Tre föreställningar under Bergmanfestivalen har jag recenserat hittills.

Natthärbärget – ingen kan förbli opåverkad av Oskaras Korsunovas uppsättning av Gorkijs pjäs
Föreställningen bygger på Maxim Gorkijs pjäs med samma namn. I Gorkijs pjäs kommer en säregen person, Lupa, till natthärbärget och talar med dem om att allt inte är hopplöst. Han talar om att det finns möjlighet att ändra inriktning på livet också för den som hamnat allra längst ned i samhällstrappan. Han försöker ingjuta hopp i dessa människovrak, som är helt utslagna av missbruk.

Föreställningen utgår från sista akten, Lupa har lämnat härbärget, lämnat dem vilsna och sökande. Även om föreställningen är naturalistisk och realistisk har den en hel del av absurd teater av Beckets stil med ”I väntan på Godot”. Skillnaden är att i Beckets pjäs väntar personerna på Godot medan i Korsunovas ”Natthärbärget” har Godot-figuren varit där och lämnat dem. Människan är övergiven av gud och profeter, människan står ensam inför de stora existentiella frågorna men också ensamma inför sina liv.

Miranda från OKT på Bergmanfestivalen: drama om fantasi för att överleva, kryper under skinnet
Föreställningen är stark, kryper under skinnet och går inte att skaka av sig efteråt. Jag går och tänker på den av och till efteråt. Jag såg Stormen på Dramaten relativt nyligen – och det är nästan en förutsättning för att få ut mer av uppsättning av ha sett eller läst Stormen. Det blir lite svårt annars att förstå vilka de olika karaktärerna är som fadern och dottern gestaltar.

Lars Noréns Demoner – svärta och ångest men också viss komik – invigde Bergmanfestivalen i tysk tolkning

”Demoner” är en Norén-pjäs – och då vet vi att det blir en djupdykning i människors psyke och ångest. Det är en svart föreställning men också med viss komik och värme. Den skakar om mig, men samtidigt ger Noréns senare draman mig mer, eftersom den här är så svart utan att jag riktigt hittar någon förklaring till vad som orsakat framför allt Franks vidriga beteende. Eller så fick vi en förklaring när Katarina avslöjar hans hemlighet för grannarna – men den förklaringen är bara ett symtom på något som vi ändå inte får svar på. Fast å andra sidan: varför vänta oss att en föreställning ska ge svar. Att den ställer frågor kanske räcker.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Recension av operetten Läderlappen

Läderlappen med Loa Falkman, från nypremiären på Kungliga Operan
Tonerna av stråkar och en stor närbild på dirigenten som med mjuka rörelser för orkesterns musiker genom inledningen till musiken ur ”Die Fledermaus” exponeras på en stor duk framför scenen. Uppsättningen av ”Läderlappen” på Kungliga Operan i Stockholm börjar elegant med att vi får njuta hela ouvertyren av operetten med närbilder på dirigent och musiker innan ridån går upp och spelet kan börja.

Jag vet inte om det varit regissörens mening att måla fram denna dekadenta, oansvariga, förtryckande livsstil – eller om det bara är tänkt som vacker underhållning. Utan tvekan är föreställningen proffsig och elegant i både dekor, scenokrafi, dräkter, musik och med sångarnas och skådespelarnas insatser. Däremot är det en otroligt fjantig historia.

Läs hela recensionen i Kulturbloggen.

Foto: Alexander Kenney

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Filmrecensioner och recension av soppteater

Här är några av mina senaste recensioner:

Från premiär på soppteater på Klara Soppteater med Ida Engvoll och Frida Hallgren i rollerna som två tjejer på jakt efter den rätte, på karaokebarer och dansrestauranger och Finlandsbåtar.
Ska´re va, ska´ reva 100 procent – kakaroke-rolig soppteater på Klara

Filmrecension:
Tim Burton och Johnny Depp samarbetar igen
Dark Shadows – recensionen

Två filmer som precis släpps på dvd:

Neds – en diskbänksrealistisk käftsmäll
”Hamilton – I nationens intresse” – Persbrandt perfekt som den svenska supermilitären

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Artiklar om klassfrågor på teatern – i tidningen Arbetet och i Arbetaren


Radioteatern har under våren haft ett särskilt tema där de granskat det svenska klass-samhället.

För tidningen Arbetaren intervjuade jag Radioteaterns chef Stina Oscarson om vårtema:
Människor utan klass är namnet på Radioteaterns vårtema. Där ska klassamhället betraktas ur olika synvinklar.
– Teatern har länge fokuserat på att skildra den välbärgade medelklassens liv. Jag har sett otaliga pjäser om relationsproblem för medelklassen. Men som konstnär tänker jag att man har ansvar att titta där andra inte tittar, att hitta andra berättelser, säger Stina Oscarson, Radioteaterns chef.
> Läs artikel hos Arbetaren här.

Den 23 april samarbetar Dramaten i Stockholm med Radioteatern, just med fokus på klassamhället.
För tidningen Arbetet har jag skrivit en artikel om detta:

Klassfrågor på Dramaten (och i radion)!
De sociala skillnaderna ökar och ett nytt klassamhälle växer fram i Sverige. Det återspeglas på svenska scener. Radioteatern och Dramaten tar tillsammans upp det svenska klassamhället.

Den 23 april ger de två teatrarna tillsammans med P1 Dokumentär ”En fråga om klass”. I Dramatens lokaler ordnas debatter, samtal och teater som tar upp temat. Det är fri entré och programmet går att följa via radio och på webben.
> Läs artikeln om Dramatens och Radioteaterns samarbete här.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,