Recension av Bojor som invigde scenkonstfestivalen Scensommar

På lördagskvällen 14 juli 2012 invigdes en veckas scenkonstfestival i Stockholm, på Teater Galeasen.

Invigningsföreställningen recenserade jag i Kulturbloggen:
Bojor – en rolig, absurd och träffande beskrivning av politikens falskspel

Föreställningen har drag av Beckets draman men också av flera teaterstilar. Det är clowneri och absurt och samtidigt väldigt tydligt och till och med realistiskt. Föreställningen är 45 minuter och det är alldeles lagom. Jag hade jätteroligt och samtidigt ställde den frågor som är viktiga – men jag tror inte det hade hållit att dra ut på det mer heller. Det är en konst att kunna sätta stopp också och inte göra föreställningar längre än de behöver vara.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Krönika om Järnladyn och recension av Woody Allens kommande film och några dvd-släpp

Järnladyn där Meryl Streep fick en Oscar för rollen som Margaret Thatcher har nu släppts på dvd/bluray och jag blev positivt överraskad och skrev en kröknika om filmen:
Järnladyn är mer en film om livets gång och åldrandet än en politisk film

Fler dvd-släpp som jag skrivit om i sommar:

Den sicilianska klanen
Den är intressant också just för att den gjordes 1969, långt innan mobiltelefoner och Internet fanns. Det finns delar av berättelsen som skildrar en tid som idag är svunnen. Den stora juvelkuppen skulle inte vara möjlig att genomföra i dagens värld med tanke på att vi håller kontakt med varandra via Facebook och mobiltelefoner. Samhället hade en helt annan inställning till rökning då också. De rökte inomhus och till och med på flygplanen.

Filmen är spännande och har många överraskande vändningar och in i det sista är jag nyfiken på hur det ska gå. Dessutom är det kul att se stjärntrion Alain Delon, Lino Ventura och Jean Gabin i huvudrollerna.

Ramona, tv-serie
Det finns vissa luckor i logiken i berättelsen, men det stör inte. Om sommaren fortsätter vara så regnig som när detta skrivs är filmen absolut ett säkert kort för den som vill passa på att se film under sommarledigheten.

Den unge kryptören Kernell arbetar inom underrättelsetjänsten under det kalla kriget. Efter att ha knäckt en hemlig kod dras han in i en spionhärva som sträcker sig över Östersjön. Det visar sig att det finns en läcka med täcknamnet Ramona inom den egna organisationen och nu gäller det att stoppa den innan sveket hinner få förödande konsekvenser. Både Kernells eget mod och tron på uppdraget hinner dock ställas på hårda prov.

I rollerna: Björn Bengtsson, Annika Hallin, Magnus Roosmann, Sten Ljunggren, Johan Wahlström, Morgan Alling, Isabell Sollman och Svante Marten. Regi: Harald Hamrell. Bygger på en historia av historikern Peter Englund.

Och ett tips inför hösten då den nya Woody Allen-filmen kommer som jag gav betyg 5:
Förälskad i Rom av Woody Allen – gör mig ännu mer förälskad i Rom

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Rapport från musikfestivalen Opener Festival i Gdynia, Polen

Opener Festival i Gdynia, Polen ligger på ett stort fält som tidigare varit en militärflygplats. Det är andra året jag varit och bevakat den.

Här är några av texterna därifrån som jag skrivit:

Musikfestival i Polen – ett prisvärt alternativ för musikälskaren
Opener Festival: The XX – en värdig final – här är filmklipp
Opener Festival: Mumford & Sons – video och recension

Opener Festival: Franz Ferdinand – fullt ös – bilder, recension, filmklipp
Opener Festival: Cardigans spelar Gran Turismo – Moto Boy höjer soundet
New Order – bilder, recension och filmklipp

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Dvd-recensioner: The Phantom of the Opera och En katt i Paris

Under regniga sommardagar finns det en del på dvd för den teaterintresserade. Jag har bland annat skrivit om ”The Phantom of the Opera” och om ”En katt i Paris”. Två filmer där handlingen utspelar sig i den franska huvudstaden Paris.

Kulturbloggen

Berättelsen om The Phantom of the Opera på film – men inte med den kända musiken från musikalen av Andrew Lloyd Webber utan med filmmusik av Polarprisvinnaren Ennio Mooricone kom som film av den italienske filmregissören Dario Argento.

The Phantom of the Opera är mest kända som musikalen av Andrew Lloyd Webber, med sångtexter av Charles Hart och libretto av Richard Stilgoe och Webber och den baseras på romanen Fantomen på Operan av Gaston Leroux (1910).
Det är intressant att se samma berättelse bearbetas på ett helt annat sätt. I händerna på regissören Dario Argento har det blivit en en slags skräckfilm med massor av råttor och en del riktigt blodiga våldsscener. Fantomen överges som nyfödd av sin mor. Han läggs i en korg i vatten som rinner genom kloakerna i Paris. Råttor tar hand om korgen och babyn och räddar honom från döden, föder upp honom. Fantomen blir ett mellanting mellan de föraktade råttorna i underjorden och en människa.

Teatermagasinet

En rolig detalj är att vi får se hur operahuset är en samlingslokal och publiken sysslar med en massa annat under föreställningen än att bara sitta tyst som en snäll publik. Någon passar på att ta dit sin skräddare och tar mått för en kostym, några har affärsmöten och andra röker och tar ett glas eller två.

Kulturbloggen:

En katt i Paris – en bedårande originell film för alla åldrar
Filmen blev nominerad till en Oscar. Det var den mer än väl värd. Historien är överraskande och originell.
Bilderna och animationerna är som konstverk. Jag är ingen konstvetare, men jag tror att den som kan en del om konst hittar många små extra detaljer i bilderna när den smidiga
fasadklättrande gentlemannatjuven rör de sig över takåsarna och murarna i den sovande staden på natten, förbi en gällt gläfsande knähund och andra fallgropar där Eiffeltornet och Notre Dame glittrar i fjärran över stadssilhuetten.

Kattens karaktär är skickligt fångad. Jag njuter av att se Dinos rörelser. Det är fascinerande hur mycket som kan sägas med små medel.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Recensioner av föreställningar under Bergmanfestivalen

Tre föreställningar under Bergmanfestivalen har jag recenserat hittills.

Natthärbärget – ingen kan förbli opåverkad av Oskaras Korsunovas uppsättning av Gorkijs pjäs
Föreställningen bygger på Maxim Gorkijs pjäs med samma namn. I Gorkijs pjäs kommer en säregen person, Lupa, till natthärbärget och talar med dem om att allt inte är hopplöst. Han talar om att det finns möjlighet att ändra inriktning på livet också för den som hamnat allra längst ned i samhällstrappan. Han försöker ingjuta hopp i dessa människovrak, som är helt utslagna av missbruk.

Föreställningen utgår från sista akten, Lupa har lämnat härbärget, lämnat dem vilsna och sökande. Även om föreställningen är naturalistisk och realistisk har den en hel del av absurd teater av Beckets stil med ”I väntan på Godot”. Skillnaden är att i Beckets pjäs väntar personerna på Godot medan i Korsunovas ”Natthärbärget” har Godot-figuren varit där och lämnat dem. Människan är övergiven av gud och profeter, människan står ensam inför de stora existentiella frågorna men också ensamma inför sina liv.

Miranda från OKT på Bergmanfestivalen: drama om fantasi för att överleva, kryper under skinnet
Föreställningen är stark, kryper under skinnet och går inte att skaka av sig efteråt. Jag går och tänker på den av och till efteråt. Jag såg Stormen på Dramaten relativt nyligen – och det är nästan en förutsättning för att få ut mer av uppsättning av ha sett eller läst Stormen. Det blir lite svårt annars att förstå vilka de olika karaktärerna är som fadern och dottern gestaltar.

Lars Noréns Demoner – svärta och ångest men också viss komik – invigde Bergmanfestivalen i tysk tolkning

”Demoner” är en Norén-pjäs – och då vet vi att det blir en djupdykning i människors psyke och ångest. Det är en svart föreställning men också med viss komik och värme. Den skakar om mig, men samtidigt ger Noréns senare draman mig mer, eftersom den här är så svart utan att jag riktigt hittar någon förklaring till vad som orsakat framför allt Franks vidriga beteende. Eller så fick vi en förklaring när Katarina avslöjar hans hemlighet för grannarna – men den förklaringen är bara ett symtom på något som vi ändå inte får svar på. Fast å andra sidan: varför vänta oss att en föreställning ska ge svar. Att den ställer frågor kanske räcker.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Teaterrecensioner och teatertips

Teater utomhus spelas på flera ställen i Stockholm:

Fjäderholmsteatern nysatsar med Shakespeare, Commedia dell’arte och stort utbud för barn

Och från pressträffen för Parkteatern i Stockholm:

HasseåTage-pjäs startar intensiv sommar med Parkteatern på 56 spelplatser

Från invigningen av Bergmanfestivalen

Lars Noréns Demoner – svärta och ångest men också viss komik – invigde Bergmanfestivalen i tysk tolkning

Tjechovensemblen ger två föreställningar av Tjechovs Ivanov:

Ivanov – modigt att spela Tjechov utomhus

Barnföreställningen:

Annas dagbok – imponerande när barnen tolkar Tjechovs Ivanov

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Recension av operetten Läderlappen

Läderlappen med Loa Falkman, från nypremiären på Kungliga Operan
Tonerna av stråkar och en stor närbild på dirigenten som med mjuka rörelser för orkesterns musiker genom inledningen till musiken ur ”Die Fledermaus” exponeras på en stor duk framför scenen. Uppsättningen av ”Läderlappen” på Kungliga Operan i Stockholm börjar elegant med att vi får njuta hela ouvertyren av operetten med närbilder på dirigent och musiker innan ridån går upp och spelet kan börja.

Jag vet inte om det varit regissörens mening att måla fram denna dekadenta, oansvariga, förtryckande livsstil – eller om det bara är tänkt som vacker underhållning. Utan tvekan är föreställningen proffsig och elegant i både dekor, scenokrafi, dräkter, musik och med sångarnas och skådespelarnas insatser. Däremot är det en otroligt fjantig historia.

Läs hela recensionen i Kulturbloggen.

Foto: Alexander Kenney

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Filmrecensioner och recension av soppteater

Här är några av mina senaste recensioner:

Från premiär på soppteater på Klara Soppteater med Ida Engvoll och Frida Hallgren i rollerna som två tjejer på jakt efter den rätte, på karaokebarer och dansrestauranger och Finlandsbåtar.
Ska´re va, ska´ reva 100 procent – kakaroke-rolig soppteater på Klara

Filmrecension:
Tim Burton och Johnny Depp samarbetar igen
Dark Shadows – recensionen

Två filmer som precis släpps på dvd:

Neds – en diskbänksrealistisk käftsmäll
”Hamilton – I nationens intresse” – Persbrandt perfekt som den svenska supermilitären

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Intervju med Michael Kiwanuka inför spelningen på Kägelbanan i Stockholm

För ett år sedan fick Michael Kiwanuka skivkontrakt och sedan dess har det gått fort. Kulturbloggen träffade den nya hyllade soulstjärnan när han stannade till i Stockholm under sin turné i Europa där han spelar för utsålda konsertlokaler. Ja det blev som en explosion sedan hans album kom och hans röst jämförs med storheter som Otis Redding, Bill Withers och Van Morrison och av BBC har han utropats till 2012 års musikhopp.
Uppståndelsen tycks han ta med ro, det är en lugn och ödmjuk ung man på 24 år som tar emot mig i en skamfilad loge bakom scenen på Kägelbanan där hans förband håller på med soundcheck inför kvällens spelning.
Kiwanuka tog sig tid för att träffa journalister och musikbloggare, som alla fick en stund var med honom.

> Här är min intervju med Michael Kiwanuka.

Kulturbloggen TV på Odenteatern – samtal mellan kulturarbetare

Kulturbloggen TV är ett nytt projekt vi utvecklar. Grundidén är ett samtal mellan några kulturarbetare, som dels blir intervjuade och därefter diskuterar en aktuell kulturfråga. Odenteatern har sponsrat projektet genom att upplåta sin lokal för inspelningarna.

Första avsnittet gästades av musikern Thomas Stenström, Dramatenskådespelaren Christopher Wagelin och teaterchefen Erica Lernhav på Odenteatern.
Det andra avsnittet gästades av skådespelerskan Shima Niavarani samt Christian Lilja och Henrik Nordström från indiegruppen The Pale Corners.
Det tredje avsnittet gästades av Dramatenskådespelerskan Sofia Pekkari, författaren Sara Lövestam och musikern/rapparen Rikard de Bruin.

I alla avsnitt uppträder musikern akustiskt också.

Projektet är under utveckling, allt med tekniken har inte klaffat helt perfekt, men avsnitten är absolut sevärda och intressanta. Inför hösten kommer vi att göra en utvärdering och söka sponsorer som kan ge det stöd vi behöver för att utveckla detta till en bra webb-tv-satsning. Vi tror att ett sådant här tv-program behövs, det finns alldeles för lite sådana samtal med kulturarbetare i traditionell tv.

Här kan du se det senaste avsnittet, då Rosemari Södergren var programledare.

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Här kan du se alla avsnitt av Kulturbloggen TV.