Under regniga sommardagar finns det en del på dvd för den teaterintresserade. Jag har bland annat skrivit om ”The Phantom of the Opera” och om ”En katt i Paris”. Två filmer där handlingen utspelar sig i den franska huvudstaden Paris.
Berättelsen om The Phantom of the Opera på film – men inte med den kända musiken från musikalen av Andrew Lloyd Webber utan med filmmusik av Polarprisvinnaren Ennio Mooricone kom som film av den italienske filmregissören Dario Argento.
The Phantom of the Opera är mest kända som musikalen av Andrew Lloyd Webber, med sångtexter av Charles Hart och libretto av Richard Stilgoe och Webber och den baseras på romanen Fantomen på Operan av Gaston Leroux (1910).
Det är intressant att se samma berättelse bearbetas på ett helt annat sätt. I händerna på regissören Dario Argento har det blivit en en slags skräckfilm med massor av råttor och en del riktigt blodiga våldsscener. Fantomen överges som nyfödd av sin mor. Han läggs i en korg i vatten som rinner genom kloakerna i Paris. Råttor tar hand om korgen och babyn och räddar honom från döden, föder upp honom. Fantomen blir ett mellanting mellan de föraktade råttorna i underjorden och en människa.
En rolig detalj är att vi får se hur operahuset är en samlingslokal och publiken sysslar med en massa annat under föreställningen än att bara sitta tyst som en snäll publik. Någon passar på att ta dit sin skräddare och tar mått för en kostym, några har affärsmöten och andra röker och tar ett glas eller två.
En katt i Paris – en bedårande originell film för alla åldrar
Filmen blev nominerad till en Oscar. Det var den mer än väl värd. Historien är överraskande och originell.
Bilderna och animationerna är som konstverk. Jag är ingen konstvetare, men jag tror att den som kan en del om konst hittar många små extra detaljer i bilderna när den smidiga
fasadklättrande gentlemannatjuven rör de sig över takåsarna och murarna i den sovande staden på natten, förbi en gällt gläfsande knähund och andra fallgropar där Eiffeltornet och Notre Dame glittrar i fjärran över stadssilhuetten.Kattens karaktär är skickligt fångad. Jag njuter av att se Dinos rörelser. Det är fascinerande hur mycket som kan sägas med små medel.
Läs även andra bloggares åsikter om film, dvd, recension, filmrecension, animerat, Paris, The Phantom of the Opera, En katt i Paris