Eget företag – våga bygga

För ett par år sedan gjorde ekonomijournalister från BBC en hel serie om det svenska arbetslivet. Vi är mycket mer exotiska än vi tror, visade det sig.

Britternas grundläggande iakttagelse var att svenskarna har avskaffat den traditionella sekreteraren, kvinnan som tömde papperskorgar, kokade kaffe och lydde order. Hos oss är alla i princip handläggare, självgående, med mer kvalificerade uppgifter än kontorsarbetarna från förr.

Niklas Ekdal bloggar om varför han hoppade av som chef för DN.
Jag känner igen det från när jag var på LOs informationsenhet där jag var webbansvarig. I början när jag kom dit fanns det duktiga sekreterare som bokade resor åt oss när vi skulle på jobbuppdrag och det var ekonomiassistenter som hjälpte till med administration av ekonomi. Men sedan skulle alla ha beteckningen projektledare och alla skulle göra allt själva.

Jag som är duktig webbkommunikatör och redaktionell expert fick inte ägna särskilt mycket tid åt det jag är säker på utan fick ge mycket tid åt mer administrativa uppgifter. Jag känner igen hur Ekdal beskriver problematiken för chefer inom skapande arbetsplatser.

Jag känner igen det från när läkare sitter och ska ta betalt av mig som patient. En administrativ uppgift som jag undrar om det är så ekonomiskt smart att läkare ska göra på sin arbetstid. Kanske det vore mer ekonomiskt att sekreterare och andra med lägre löner gör dessa uppgifter och de mer välbetalda läkarna ägnar sin arbetstid åt uppgifter som har med deras medicinska kompetens att göra?

Fast på en punkt har han lite fel, förstås. Han räknar upp några av de chefer som nyligen hoppat av. Och när det gäller W som hoppade av från Svenska Dagbladets kulturredaktion var ju förklaringen att han gick till ett annat jobb av chefskaraktör.

Under den svarta natthimlen har också bloggat om detta.